Rummet i inomhuset

En text från februari 2022- Och jo, det gick bra. Jag fick komma in. Vi följdes åt när det grydde.
RUMMET I INOMHUSET
Jag äger ett rum i mitt inomhus
där det alltid är kallt, där det saknas ljus.
Jag står utanför dörren ibland.
Jag hör allt som oftast en klagande låt.
Jag går tvekande dit och hör hulkande gråt,
där jag står med ett ljus i min hand.
Jag vet vem som gråter där innanför.
Men räds för att möta den sorg som jag hör,
för jag vet ju att gråten är min.
Ska jag våga mig in med mitt flämtande ljus
till barnet som bor i mitt inomhus?
Vad händer när jag kommer in?
Jag måste ju in där, hur det än går.
Det är bara jag som förstår hur det mår
och roten till sorgen det bär.
Ska det ta emot mig när jag kommer in?
Eller stöter det bort mig och ropar: Försvinn!
när jag säger att nu är jag här.
Törs det vara hos mig tills all gråt klingat ut?
Tills dagen har kommit och natten är slut?
Går det med mig mot gryningens ljus?
Jag vet att jag aldrig blir fri eller hel
utan barnet, min länge förnekade del.
Detta barn i mitt inomhus.
© Jimmy Ginsby 25/2 2022