Anna Maria Lenngren - Pojkarne(Jag minns den ljuva tiden)

Поделиться
HTML-код
  • Опубликовано: 12 сен 2024
  • Text: Anna Maria Lenngren
    Musik: Christoph Willibald Gluck.
    Diktad 1797.
    Jag minns den ljuva tiden,
    jag minns den som i går,
    då oskulden och friden
    tätt följde mina spår,
    då lasten var en häxa,
    och sorgen snart försvann;
    då allt utom min läxa
    jag lätt och lustigt fann.
    Uppå min mun var löjet
    och hälsan i mitt blod,
    i själen bodde nöjet.
    Var människa var god.
    Var pojke, glad och yster,
    var strax min hulda bror.
    Var flicka var min syster,
    var gumma var min mor.
    Jag minns de fria fälten,
    jag mätt så mången gång,
    där ofta jag var hjälten
    i lekar och i språng,
    de tusen glada spratten
    i sommarns friska vind
    med fjärlarne i hatten
    och purpurn på min kind.
    Av falskheten och sveken
    jag visste inte än,
    i var kamrat av leken
    jag såg en trogen vän.
    De långa lömska kiven,
    dem kände icke vi.
    När örfilen var given,
    var vreden ock förbi.
    Ej skillnad till personer
    jag såg i nöjets dar,
    bondpojkar och baroner,
    allt för mig lika var.
    I glädjen och i yran
    den av oss raska barn,
    som gav den längsta lyran,
    var den förnämsta karln.
    Ej sanning av oss döljdes
    uti förtjänst och fel.
    Oväldigheten följdes
    vid minsta kägelspel.
    Den trasigaste ungen
    vann priset vid vår dom,
    när han slog riktigt kungen
    och greven kasta bom.
    Hur hördes ej vår klagan,
    vårt späda hjärta sved,
    vid bannorna och agan,
    som någon lekbror led!
    Hur glad att få tillbaka
    den glädje riset slöt,
    min enda pepparkaka
    jag med den sorgsne bröt.
    Men, mina ungdomsvänner,
    hur tiden ändrat sig!
    Jag er ej mera känner,
    I kännen icke mig.
    De blivit män i staten,
    de forna pojkarne,
    och kivas nu om maten
    och slåss om titlarne.
    Med fyrti år på nacken
    de streta i besvär
    tungt i den branta backen,
    där lyckans tempel är.
    Vad ger då denna tärnan,
    så sökt i alla land?
    Kallt hjärta under stjärnan,
    gul hy och granna band.

Комментарии • 10

  • @Dawnsteed
    @Dawnsteed 5 лет назад +4

    Har älskat Bellman sedan man knappt kunde gå,fick höra talas om Lenngren för knappt två år sedan!Oförtjänt bortglömd e bara förnamnet!

  • @gramas19
    @gramas19 7 лет назад +7

    Så vackert. Helt obeskrivligt, jag vet inte vad jag ska säga.. Det här är så vacket. Jag är bara 19 år gammal :)

  • @kentsvensen3595
    @kentsvensen3595 8 лет назад +4

    Det här är bra poesi, vackra ord, som få kan numera.

  • @kentsvensen3595
    @kentsvensen3595 7 лет назад +2

    Samma idag, samma som det är numera, tyvärr.

  • @kentsvensen3595
    @kentsvensen3595 5 лет назад +3

    Betänk hon skrev den1794

  • @svenskamedylva
    @svenskamedylva 3 года назад +1

    Vem sjunger?