2. Barn som använder fula ord när de är arga och ledsna

- Jag hatar honom! Det vore bättre om han var död!
- Vad står du här och säger? Så vill jag inte att du pratar om din bror!
Vissa saker vill vi inte att barnen säger, eller hur?
Att önska livet ur andra människor, att kalla någon för idiot och dåre, det känns helt enkelt inte okej.
För att lära barnen hur man uttrycker sig, och hur man absolut inte uttrycker sig,
är det en del föräldrar som vägrar att lyssna på barnen när de dem använder fula ord.
- Jag tänker inte lyssna på dig när du pratar så här.
Föreställ dig att du kommer hem från jobbet efter en slitig dag.
Du sjunker ner vid köksbordet och utbrister:
- Min chef är helt dum i huvudet.
Din partner tittar irriterat på dig och säger:
- Du, så vill jag inte att vi pratar om andra människor här hemma.
Om du fungerar som jag i det här läget så blir du förmodligen arg, kanske ledsen eller uppgiven.
Du ville berätta om något som var viktigt för dig, och din partner valde att fokusera på vilka ord du använde.
- Men skit i det då!
Du går in på toa och smäller igen dörren
Kanske ringer du till en vän lite senare och berättar om arbetsdagen.
Möjligen berättar du då också att din partner inte verkar förstå och inte ens verkar bry sig.
Samma process tror jag inträffar i barnet när föräldern reagerar på hennes berättelse med att korrigera ordvalet.
- Jag tänker inte lyssna på dig när du pratar på det där sättet, så får du inte säga.
Mellan raderna tror jag att det finns en risk att barnet uppfattar budskapet:
- Hur du väljer att uttrycka dina känslor, det är viktigare för mig än vad du känner.
Det tror jag riskerar att skada kontakten mellan barn och vuxen.
Istället för att korrigera barnets ordval föreslår jag att den vuxne har överseende med det i stunden
och istället väljer att fokusera på barnets upplevelse.
- Oj, det låter som att du är jättearg! Vill du berätta vad det är som har hänt?
- Malva tog min gosehund! Hon gömde den i legolådan.
- Och du som vill att din hund ska ligga i sängen.
- Tänk om den blev smutsig när den låg i legolådan!
- Åh, du är verkligen mån om att Hundis har det bra, eller hur?
- Ja. (Barnet börjar gråta.)
Men, skall vi låta barnen uttrycka sig hur som helst,
ska de få önska livet ur andra människor och säga fula ord?
Ska vi inte lära barnen hur man uttrycker sig och hur man inte uttrycker sig?
Självklart ska vi göra det, och jag föreställer mig att det finns åtminstone hundra tillfällen under den här dagen
som är bättre att prata med barnet om det,
än när hon står med sitt hjärta blottat och berättar om någonting som är viktigt för henne.
Jag tror att föräldern redan om fem minuter, när barnet har fått gråta ut i famnen,
fått förståelse och respekt för sina känslor, kan prata med barnet om de där orden som hon valde.
- Du, jag tänkte på det där du sa förut, om att du önskar att din bror vore död.
- Mm?
- Du vet, jag älskar både dig och din bror, och jag blir lite ledsen när du säger så för jag vill att ni skall leva, båda två.
- Okej, jag fattar.
Bakom hemska och fula ord finns ofta starka känslor och viktiga behov.
Fula ord kan oftast vänta, men starka känslor kan inte vänta.
Jag tror att när vi föräldrar väljer att fokusera på orden som barnet använder,
då missar vi chansen att hjälpa barnet att förstå vad hon känner,
och att på sikt också att hantera, på ett konstruktivt sätt, sina starka känslor.
Vad tror du?

[@cudoonali865]

Tack så jättemycket 💯🙏🇸🇴

[@alinagusa2860]

Tack Petra! ❤️

[@ortensvaktare9821]

jaha