ah det är ju han som tecknade den underbara serieversionen av De hemligas ö, som var en stor favvo för mig som barn på 90talet:) även en skön serieskildring av hans och Jan Lööfs resa i Amerika gjorde han.
Tror att barnen mådde bättre då rent psykiskt. Lugna långsamma program som de fick tålmodigt vänta på tills de sändes på en av två kanaler. Idag är ju ungarna helt ADHD-stinna med all media som översköljer dem.
@@micknordstrom2591 Eller så uppmärksammar man numera mer när barn mår dåligt. Själv är jag uppvuxen på 70- och 80-talet. Dessa var tider när man kanske inte visste så mycket om t.ex neuropsykiatriska handikapp (har aspergers själv). Men det kanske inte är mycket bättre nu iofs. Och allt var ju inte skit på sjuttiotalet. Fast ganska mycket var jävligt trist. Men du har rätt i det att det väller mycket skit över barnen nu med. Samma med ungdomar. Dokusåpor som ställer upp omöjliga ideal och där det verkar handla om att behandla sina medmänniskor som slit-ochslängvaror för en summa pengar t.ex.
@@CultFilmNordic minne sviktar..men det var rockiga typer och de hade en svängig stil när de gick..var höjdpunkten i programmet för mig när de var med.. :)
@@CultFilmNordic Stor humor för alla andra kanske, men inte för en stackars sjuåring som hade råkat få heta just Benny... det här barnprogrammet har jag fortfarande trauman ifrån. Jag klarade seriöst knappt av att se inledningen. Och frasen du nämner... vad tror du alla äldre ungarna i skolan skrek efter en så fort de fick klart för sig vad man hette? Jodå, nog var det stor humor allt...
En episod jag minns är när Benny kommit ner i ett underjordiskt nätverk av källare och servicetunnlar, först av ren nyfikenhet men efter ett tag går han förstås vilse och vet inte var han är. Så möter han en tjej, runt 20-25 år gammal, som inser vad som har hänt och hon tar med honom till sin lilla lya i ett avsides rum där hon håller till. Hon bjuder honom på te och mackor, ser till att han är okay, hon är vänlig mot killen och visar honom senare en säker väg ut. Några dagar senare får Benny höra om en tjej som är efterspanad för småstölder eller liknande, kanske är hon på rymmen från ungdomsfängelse eller något sådant, och man förstår att det var henne han hade mött. Den episoden stannade kvar i minnet därför att en tjuv/småkriminell på drift (och kanske en narkoman) beskrevs som en helt vanlig person som hamnat litet på skuggsidan av tillvaron. Det var förstås i linje med en vanlig uppfattning om brott och sociala problem då, men det kom väldigt sällan till uttryck så pass direkt i ett barnprogram på TV:
![Stromae, Pomme - “Ma Meilleure Ennemie” (from Arcane Season 2) [Official Visualizer]](http://i.ytimg.com/vi/1F3OGIFnW1k/mqdefault.jpg)
Vilken skräck när de stora barnen kom, minns det som det var igår. Synd att den tiden aldrig kommer åter.
ah det är ju han som tecknade den underbara serieversionen av De hemligas ö, som var en stor favvo för mig som barn på 90talet:) även en skön serieskildring av hans och Jan Lööfs resa i Amerika gjorde han.
Every time someone say the big kids, I get the vision of Här kommer dom stora barnen. 😂 every time
Nu kommer dom stora barnen 🐰👍
Bodil Malmsten gjorde visst den tillsammans med Peter Csihas.
Undrade vem som spelade låten när tuffa gänget kom gående: B.B King med låten Rock me baby.
Tuffa gänget e whimps
Helt rätt, "du ska gå till jobbet - Benny "
Fantasic😂😂😂
"Gör inget som du inte får"
man förstår att videon och kalle anka på julafton blev så stort med tanke på att vi ungar fick nöja oss med sån här skit.
En fin tid från DDR Sverige - ;- ) jojo.
Skillnaden var att vi fick ännu mer skit att välja på, mendet blev knappast mycket bättre rent kvalitetsmässigt.
@@pspsvan65 nja , ja mera av allt ger ju mer skräp, men mycket bra också - Kunskapskanalen.
Tror att barnen mådde bättre då rent psykiskt. Lugna långsamma program som de fick tålmodigt vänta på tills de sändes på en av två kanaler. Idag är ju ungarna helt ADHD-stinna med all media som översköljer dem.
@@micknordstrom2591 Eller så uppmärksammar man numera mer när barn mår dåligt. Själv är jag uppvuxen på 70- och 80-talet. Dessa var tider när man kanske inte visste så mycket om t.ex neuropsykiatriska handikapp (har aspergers själv). Men det kanske inte är mycket bättre nu iofs. Och allt var ju inte skit på sjuttiotalet. Fast ganska mycket var jävligt trist.
Men du har rätt i det att det väller mycket skit över barnen nu med. Samma med ungdomar. Dokusåpor som ställer upp omöjliga ideal och där det verkar handla om att behandla sina medmänniskor som slit-ochslängvaror för en summa pengar t.ex.
6:28 - Idag hade denna dialog ansetts som högst inkorrekt, och anmälts till do, jämo, homo, kränko, fydo osv osv.....
kan ha fel men tror att det även fanns två figurer till i benny serien..en kille och tjej med svarta kläder..som benny mötte på vägen..?
Inte helt omöjligt.... Dock höljt i dunkel :-)) "De stoooora barnen" var ofta förekommande. Stor humor!
@@CultFilmNordic minne sviktar..men det var rockiga typer och de hade en svängig stil när de gick..var höjdpunkten i programmet för mig när de var med.. :)
@@CultFilmNordic Stor humor för alla andra kanske, men inte för en stackars sjuåring som hade råkat få heta just Benny... det här barnprogrammet har jag fortfarande trauman ifrån. Jag klarade seriöst knappt av att se inledningen. Och frasen du nämner... vad tror du alla äldre ungarna i skolan skrek efter en så fort de fick klart för sig vad man hette?
Jodå, nog var det stor humor allt...
En episod jag minns är när Benny kommit ner i ett underjordiskt nätverk av källare och servicetunnlar, först av ren nyfikenhet men efter ett tag går han förstås vilse och vet inte var han är. Så möter han en tjej, runt 20-25 år gammal, som inser vad som har hänt och hon tar med honom till sin lilla lya i ett avsides rum där hon håller till. Hon bjuder honom på te och mackor, ser till att han är okay, hon är vänlig mot killen och visar honom senare en säker väg ut. Några dagar senare får Benny höra om en tjej som är efterspanad för småstölder eller liknande, kanske är hon på rymmen från ungdomsfängelse eller något sådant, och man förstår att det var henne han hade mött.
Den episoden stannade kvar i minnet därför att en tjuv/småkriminell på drift (och kanske en narkoman) beskrevs som en helt vanlig person som hamnat litet på skuggsidan av tillvaron. Det var förstås i linje med en vanlig uppfattning om brott och sociala problem då, men det kom väldigt sällan till uttryck så pass direkt i ett barnprogram på TV:
6:16, Benny och Mimmi hånglar.
Det här är bra DDR tv, en svunnen tid ;- )
trivs du bättre i Hamas-Sverige eller?
O herregud. Äre underligt att man började supa. 😣