Den här videon tycker jag du gjorde otroligt bra Lilly! Jag önskar att många fler föräldrar till dessa barn gjorde något liknande så vi får fart på förståelse och diskussion för att komma framåt. Jag vet inte hur du känner kring din utmattning, men för egen del måste jag erkänna att även där är omgivningen ett ibland väldigt stort problem. Allt detta dömande. Det som inte syns finns inte. Jag har en nära vän som jobbar som stöd för dessa barn som har problematik precis som din pojke. Precis som du säger här, så i stort sett efter varje typ av missöde som tex det du beskriver här, så ÅNGRAR sig alltid barnen efteråt när det får lugna sig. Det finns barn som gråter och skriker att jag vill inte vara så här i ren förtvivlan. Jag förstår precis som du berättar att det här var inget han ville göra, det bara kom! Ibland brukar jag tänka att det kanske borde finnas ett ämne redan i grundskolan där man pratar om, och lär sig lite allmänt om alla dessa "osynliga åkommor", för att på något vis få ett slut på all oförståelse. Det är ju liksom jobbigt nog som det är, både för barnen och föräldrarna. Det sista man behöver i dessa situationer är att även behöva stå till svars för att vara en "dålig förälder", eller att barnet ses som en ouppfostrad skitunge. Tror du att barnen skulle kunna tänka sig att ha någon liten symbol runt halsen, på kragen, eller vad vet jag, som visar omgivningen att man liksom är lite fridlyst... Typ: här är jag och jag gör så gott jag kan men ibland blir det fel. Liksom en allmänt känd symbol typ regnbågsfjärilen eller något, så omgivningen taggar ner när det blir jobbigt. Men kanske känner sig barnen utpekade då istället... Det är jättesvårt, bara tankar från min sida. :)
Precis som du skriver, det är svårt att få förståelse när saker inte syns. Och både med min utmattning och sonens npf diagnoser så hjälper det tyvärr sällan att bara avisera för kunskapen är så låg. Det har funnits tröjor och nyckelband som barnet kan ha som symboliserar npf men min bedömning av det är tyvärr att omgivningen blev mer avigt inställda till barnet och hade förutfattade meningar innan dom ens kom i kontakt med eller samspelade med barnet. Okunskapen har tyvärr gjort diagnoserna till en negativ etikett och det är väl det jag vill bidra till att bryta. Osynliga åkommor som ämne i skolan tycker jag vore super bra! 😊
@@LillyGustafsson Okej, det var något nytt för mig, det visste jag inte. Det är helt obegripligt att det kan göra människor än mer avigt inställda när man har vetskapen att det här är barn som har det extra tufft. Vart har empatin i samhället tagit vägen?
Den här videon tycker jag du gjorde otroligt bra Lilly! Jag önskar att många fler föräldrar till dessa barn gjorde något liknande så vi får fart på förståelse och diskussion för att komma framåt.
Jag vet inte hur du känner kring din utmattning, men för egen del måste jag erkänna att även där är omgivningen ett ibland väldigt stort problem. Allt detta dömande. Det som inte syns finns inte.
Jag har en nära vän som jobbar som stöd för dessa barn som har problematik precis som din pojke. Precis som du säger här, så i stort sett efter varje typ av missöde som tex det du beskriver här, så ÅNGRAR sig alltid barnen efteråt när det får lugna sig.
Det finns barn som gråter och skriker att jag vill inte vara så här i ren förtvivlan.
Jag förstår precis som du berättar att det här var inget han ville göra, det bara kom!
Ibland brukar jag tänka att det kanske borde finnas ett ämne redan i grundskolan där man pratar om, och lär sig lite allmänt om alla dessa "osynliga åkommor", för att på något vis få ett slut på all oförståelse. Det är ju liksom jobbigt nog som det är, både för barnen och föräldrarna.
Det sista man behöver i dessa situationer är att även behöva stå till svars för att vara en "dålig förälder", eller att barnet ses som en ouppfostrad skitunge.
Tror du att barnen skulle kunna tänka sig att ha någon liten symbol runt halsen, på kragen, eller vad vet jag, som visar omgivningen att man liksom är lite fridlyst...
Typ: här är jag och jag gör så gott jag kan men ibland blir det fel.
Liksom en allmänt känd symbol typ regnbågsfjärilen eller något, så omgivningen taggar ner när det blir jobbigt. Men kanske känner sig barnen utpekade då istället...
Det är jättesvårt, bara tankar från min sida. :)
Precis som du skriver, det är svårt att få förståelse när saker inte syns. Och både med min utmattning och sonens npf diagnoser så hjälper det tyvärr sällan att bara avisera för kunskapen är så låg.
Det har funnits tröjor och nyckelband som barnet kan ha som symboliserar npf men min bedömning av det är tyvärr att omgivningen blev mer avigt inställda till barnet och hade förutfattade meningar innan dom ens kom i kontakt med eller samspelade med barnet. Okunskapen har tyvärr gjort diagnoserna till en negativ etikett och det är väl det jag vill bidra till att bryta.
Osynliga åkommor som ämne i skolan tycker jag vore super bra! 😊
@@LillyGustafsson Okej, det var något nytt för mig, det visste jag inte.
Det är helt obegripligt att det kan göra människor än mer avigt inställda när man har vetskapen att det här är barn som har det extra tufft.
Vart har empatin i samhället tagit vägen?
Ja det undrar jag ofta tyvärr...