Bra föreläsning! Just detta om känslor är tyvärr ofta förbisett - förmodligen just därför att känslor inte syns. Det svåraste för mig är att hantera känslor och tankar när de uppkommer i sociala situationer. Jag blir inte sällan totalt överväldigad och kan bli tyst. Jag har inte lärt mig riktigt hur jag kan kommunicera väl när det blir mycket känslor. Det är så komplicerat. När ska jag följa sociala konventioner och när ska jag strunta i dem? När är det bäst att avsluta en relation och när är det värt att kämpa vidare? Vad gör man om man vill ha olika ut av en relation (vilket i stort sett alltid är fallet)? Hur gör man för att få träffar öga mot öga istället för att det fastnar i text? Hur gör man med telefonsamtal om man själv vill prata i telefon, men aldrig vågar ta initiativen själv? Om man bara tar alla initiativ själv i en relation, betyder det att relationen är värd att lägga på is lite grann? Förväntningar!! Osv., Osv. Jag hamnar i kris efter kris, slutar sova, slutar äta och slutar sköta mitt dagliga liv. Jag får självmordstankar. Detta pågår i månader i sträck. Sen börjar jag på ny kul och den onda cirkeln fortsätter. Jag har kämpat i många år för att få den hjälp och det stöd jag behöver av samhället. Med mitt ex var en av sakerna som ledde till att det tog slut att vi inte kunde föra en vanlig konversation. Det gick bra i början, men efter några månader var det helt omöjligt. Det beror på att jag kan prata på när jag är avslappnad och mer eller mindre mig själv. Men när jag ska försöka följa de sociala spelreglerna som förväntas av mig i längden så får jag ångest och blir tyst. Tankarna går runt, men jag avfärdar allt jag kommer på som potentiellt olämpligt. Hon hade också Asperger, vilket gjorde saken ännu svårare.
Bra föreläsning! Just detta om känslor är tyvärr ofta förbisett - förmodligen just därför att känslor inte syns. Det svåraste för mig är att hantera känslor och tankar när de uppkommer i sociala situationer. Jag blir inte sällan totalt överväldigad och kan bli tyst. Jag har inte lärt mig riktigt hur jag kan kommunicera väl när det blir mycket känslor. Det är så komplicerat. När ska jag följa sociala konventioner och när ska jag strunta i dem? När är det bäst att avsluta en relation och när är det värt att kämpa vidare? Vad gör man om man vill ha olika ut av en relation (vilket i stort sett alltid är fallet)? Hur gör man för att få träffar öga mot öga istället för att det fastnar i text? Hur gör man med telefonsamtal om man själv vill prata i telefon, men aldrig vågar ta initiativen själv? Om man bara tar alla initiativ själv i en relation, betyder det att relationen är värd att lägga på is lite grann? Förväntningar!! Osv., Osv. Jag hamnar i kris efter kris, slutar sova, slutar äta och slutar sköta mitt dagliga liv. Jag får självmordstankar. Detta pågår i månader i sträck. Sen börjar jag på ny kul och den onda cirkeln fortsätter. Jag har kämpat i många år för att få den hjälp och det stöd jag behöver av samhället.
Med mitt ex var en av sakerna som ledde till att det tog slut att vi inte kunde föra en vanlig konversation. Det gick bra i början, men efter några månader var det helt omöjligt. Det beror på att jag kan prata på när jag är avslappnad och mer eller mindre mig själv. Men när jag ska försöka följa de sociala spelreglerna som förväntas av mig i längden så får jag ångest och blir tyst. Tankarna går runt, men jag avfärdar allt jag kommer på som potentiellt olämpligt. Hon hade också Asperger, vilket gjorde saken ännu svårare.
Translate
Såg henne på föreläsning för några månader sedan, mycket bra!!
Henne hade jag velat träffa :D
Har boken och den är väldigt bra :D
Toppen! Tycker dock det är synd att boken inte finns att köpa som "e-bok".
Var finns den boken jag vill läsa
Hos adilbris
Ni som känner att ni har autism, bli inte mdelemmar på emocore. En snäll tjej gav mig en teckning av mig där och blev permanent avstängd.
The well-groomed daffodil histomorphometrically interest because roll connoly reduce upon a volatile baseball. wooden, able egypt