Teplantan - Camellia sinensis

Carl von Linné gav te det latinska namnet Camellia sinensis - som betyder Kamelia från Kina. Linné försökte flera gånger utan lyckat resultat att ta hem och plantera teplantor i Sverige. Efter 19 års misslyckade ansträngningar kom fjorton levande teplantor till Göteborgs hamn 1764 med fartyget Finland. Men väl i Uppsala vissnade de kinesiska plantorna tillsammans med Linnés dröm om svenska teodlingar.
Kameliasläktet är känt för sina vita, rosa, röda och gula blommor. Kameliabusken är grön året runt och kan i naturen bli ett 20 meter högt träd. På samma sätt som för vin har teplantan utvecklats genom mutationer och förädling till en mångfald av olika sorter. I första hand skiljer man på den kinesiska och den indiska underarten.
Teplantan växer i lätt sur, sandig och väldränerad jord från havsnivån upp till 2500 meters höjd. Tebusken trivs i varmt fuktigt klimat med jämnt fördelad nederbörd på 1200 mm per år. Tebusken behöver omväxlande sol och skugga och mildra vintrar. De bästa teerna odlas på hög höjd i bergstrakter som indiska Darjeeling. Sluttningarna ger dränering, dimma, lagom fuktighet, växlande molnighet och ett svalare klimat, vilket gör att buske och blad utvecklas långsammare varvid smakerna koncentreras. Tebladen plockas för hand och läggs i korgar på ryggen. På en dag skördar en teplockare 35 kg teblad - vilket ger 8 kg färdigt te. Fint te handplockas av varsamma fingrar. Maskinplockat te förekommer, men det skadar bladen som börjar oxidera för tidigt och annat än blad följer med.
Beroende på höjden över havet plockar man tebuskens två översta blad och det nya skottet var femte till tionde dag. Små blad och tidigare skörd på året ger bättre kvalitét. Tebusken ger 70 kg färdigt te per år och i vissa trakter skördar man året om.
Ur Daniel Swärds kommande bok "Health & Wealth"