Det här var jäkligt intressant! Något du skulle kunna införa om du vill gå djupare i detalj vore om du gick ner ord-för-ord i dem kontemporära översättningarna och visa vad som skiljer sig från original texten; jag tänker förstås på LangFocus kanalen som gör så i hans analyser av moderna språk.
Väldigt intressant! Det vore fint och jämföra fornsvenskan eller någon annan äldre form med de Österbottniska dialekterna i Finland som också behållit många arkaiska drag. Exempelvis i Närpes säger man istället för "vad" "kva" osv.
@@jacobsundstrom2795 vet inte om de har kvar exempelvis dativböjning som i det här exemplet, men å ena sidan kortstavighet som bara delvis finns kvar i älvdalska. kv- från gammalt hv- är väl inget ålderdomligt egentligen, bara ett sammanfall med ett annat språkljud som redan fanns i språket.
@@tidsdjupet-mr5ud Dativböjningen torde ej finnas kvar, men däremot andra äldre element som genus, ålderdomliga ord och diftonger lever starkt kvar. Nu är jag ingen språkvetare, så kan inte uttala mig om hur ålderdomliga dessa egenskaper är. Men det vore i varje fall kul med ett klipp rörande östsvenskamål. Denna kanal är guld!
Tack för videon jag hade aldrig varit så intresserat av språk men efter att ha jobbat i Norge och nu bor Danmark, har jag blivit mer intresserat i var allt kommer från.
det slår mig när jag ser detta att det är lite märkligt att "honom" har hängt kvar, när alla andra -om kasus har försvunnit (mer eller mindre)? för övrigt något som invandrare ofta gör fel på , de brukar ofta ersätta honom med han, vilket jag har förståelse för.
Att många från olika förorter säger han när det "egentligen" skulle vara honom är inte för att invandrare skulle tycka att det är svårt, utan snarare för att det är så språket har utvecklats i de sammanhangen, precis som vilken annan dialekt. Det är bara nästa steg i trenden att indo-europeiska språk blir allt mer analytiska och tappar ordformer. Jag har flera helsvenska kompisar med svenska som modersmål som också gör samma "fel". Arabiska gör för övrigt också skillnad på han/honom.
Det gör man även i många av dagens svenska dialekter, eller en variant i alla fall. Jag säger nog oftast "Ja' såg 'an" istället för "Jag såg honom", till exempel, men i skrift använder jag naturligtvis "honom". Lustigt nog låter dock "Ja' såg 'on" knasigt i mina öron. Jag skulle säga "Ja' såg'na" istället.
@@roaringviking5693 just "jag såg 'na" är ju också ett intressant exempel, då "'na" kommer från den gamla ackusativböjningen av hon som var hana. (Och "han" i ackusativ var också "han", vilket nog är därför många ser "jag såg han" som rätt, då det var den enda rätta formen i fornsvenskan.)
Det slog mig just att om man undantar att isländskan har många ord som i olika grad skiljer sig från våra, så finns stora likheter mellan Isländska och Gutemål/Gotländska i hur det talade språket låter.
Är det verkligen korrekt att uttala "w" som man gör i engelskan och inte som ett vanligt "v"? Har för mig att man i äldre svenska texter använde "w" men uttalade det som "v" och att vissa bokstäver föll bort i uttalet. Exempel "Wermland", "hafwa", "hwad". För mig låter det konstigt och inte en som en naturlig språkutveckling. Förklara gärna hur du kommit fram till uttalet.
Uttal med halvvokaliskt /w/ finns kvar än idag på jylland och i dalarna, och halvvokaliskt uttal /w/ var även fortfarande vanligt vid konsonant "kvinna, hvad" en bra bit in på nysvensk tid. Uttal av gammalt -hv- med /w/ var också utbrett tills nyligen - däremot är troligen övergången w = v framför vokal som "vi" och "var" äldre, men det kan ha varit bilabialt ett tag också. Det är väldigt osannolikt, nästan omöjligt att fornsvenska hade modernt uttal av ord som "kvinna" och "kvar", och eftersom w- har funnits kvar så länge runtom i norden långt efter fornspråklig tid är det svårmotiverat att uttala det labiodentalt så tidigt.
Tack för förklaringen, men i det textexemplet du har i videon finns det inget vanligt "v" alls att jämföra ljudet med. Finns det textexempel där båda bokstäverna finns med så att man förstår att det ska vara två olika ljud? Jag har jättesvårt att föreställa mig något annat än "v" där, det låter helt främmande och nästan utländskt. Kan det vara så att bokstäverna kan uttalas annorlunda i olika sammanhang? T.ex þ och ð. þ låter mer naturligt om man uttalar det som mer som "d" i vissa ord och bättre som "t" i andra. Jämför uttalet i "father" och "thorn". Förlåt mig, jag kan väldigt lite om detta jämfört med dig men jag ville bara uttrycka hur jag upplevde hur texten lät så konstig för mig. Tack för en bra kanal och intressanta videor!
@@svenskanal Bokstäverna v/u var samma bokstav fram till 1600-talet, och kunde stå för både vokal, konsonant eller halvvokal. Min stavning i videon är ett försök till normalsering, men i riktiga handskrifter var de samma tecken. Det är dock inte samma samma sak som själva språkljudet. þ uttalades olka beroende på ställning i ordet, tonlöst i början av ord (thing) men tonande mellan vokaler och i ordslut (father). Ljudet försvann i svenska på 1400-talet. Fornsvenska talades för 800 år sedan och det är klart att det låter främmande och utländskt, varför skulle det inte göra det?
Borde va obligatoriskt med undervisning i fornsvenska i skolan 👍🏻
Det här var jäkligt intressant! Något du skulle kunna införa om du vill gå djupare i detalj vore om du gick ner ord-för-ord i dem kontemporära översättningarna och visa vad som skiljer sig från original texten; jag tänker förstås på LangFocus kanalen som gör så i hans analyser av moderna språk.
@@KunimunduR min video om fornsvensk grammatik är väl lite åt det hållet.
Väldigt fräsig video! Tack för att du delade.
Väldigt intressant! Det vore fint och jämföra fornsvenskan eller någon annan äldre form med de Österbottniska dialekterna i Finland som också behållit många arkaiska drag. Exempelvis i Närpes säger man istället för "vad" "kva" osv.
@@jacobsundstrom2795 vet inte om de har kvar exempelvis dativböjning som i det här exemplet, men å ena sidan kortstavighet som bara delvis finns kvar i älvdalska. kv- från gammalt hv- är väl inget ålderdomligt egentligen, bara ett sammanfall med ett annat språkljud som redan fanns i språket.
@@tidsdjupet-mr5ud Dativböjningen torde ej finnas kvar, men däremot andra äldre element som genus, ålderdomliga ord och diftonger lever starkt kvar. Nu är jag ingen språkvetare, så kan inte uttala mig om hur ålderdomliga dessa egenskaper är. Men det vore i varje fall kul med ett klipp rörande östsvenskamål.
Denna kanal är guld!
Så interresant. Bra jobbet! Jag hälsar det gammel språk.
Jag hade bara undrat om just det här i morse, och nu har jag sett att du har lagt upp en ny video om det! vilken bra channel 😎
Jätteintressant video, tack för jämförelsen! Gör gärna fler av dessa jämförelsevideor mellan svenskans olika historiska varianter och dialekter :)
Tack för videon jag hade aldrig varit så intresserat av språk men efter att ha jobbat i Norge och nu bor Danmark, har jag blivit mer intresserat i var allt kommer från.
Hayyee, riktigt intressant med språkhistoria i synnerhet svenskans historia!
Intressant. Visa ord går mig förbi. Men kan förstå tillräckligt många ord för att fatta poängen. Fräsigt!
Ha en bra dag! - Eigðu góðan dag! 🙂🙂
"Avi ienn guoðan dag." på elvdalsmål og nokre andre ovansiljanmål. "A jenn godån dag." på orsamål.
Jeg kommer fra Alvdal i Norge, og den gamle dialekten her har beholdt dativ som kasus.
Vad betyder "spå" här? Är det hans smeknamn, Viger-spå, eller betyder det typ göra gjorde såg till att ?
Ja, det är ett binamn.
@@tidsdjupet-mr5ud Okej, tack. Så spännande kanal!!
Det är bestämd form av ett adjektiv spå som betyder 'spåkunnig' och böjs som blå. Alltså "Viger den spå(kunnige)".
@@germanicgems Ah så det har den innebörden här alltså! Coolt, tack!
det slår mig när jag ser detta att det är lite märkligt att "honom" har hängt kvar, när alla andra -om kasus har försvunnit (mer eller mindre)? för övrigt något som invandrare ofta gör fel på , de brukar ofta ersätta honom med han, vilket jag har förståelse för.
Det finns många rester av kasus i nutida svenska som "lagom" och "allra"
Att många från olika förorter säger han när det "egentligen" skulle vara honom är inte för att invandrare skulle tycka att det är svårt, utan snarare för att det är så språket har utvecklats i de sammanhangen, precis som vilken annan dialekt. Det är bara nästa steg i trenden att indo-europeiska språk blir allt mer analytiska och tappar ordformer. Jag har flera helsvenska kompisar med svenska som modersmål som också gör samma "fel". Arabiska gör för övrigt också skillnad på han/honom.
Det gör man även i många av dagens svenska dialekter, eller en variant i alla fall. Jag säger nog oftast "Ja' såg 'an" istället för "Jag såg honom", till exempel, men i skrift använder jag naturligtvis "honom". Lustigt nog låter dock "Ja' såg 'on" knasigt i mina öron. Jag skulle säga "Ja' såg'na" istället.
@@roaringviking5693 just "jag såg 'na" är ju också ett intressant exempel, då "'na" kommer från den gamla ackusativböjningen av hon som var hana. (Och "han" i ackusativ var också "han", vilket nog är därför många ser "jag såg han" som rätt, då det var den enda rätta formen i fornsvenskan.)
So, varför finner jag det lättare med att förstå Fornsvenskan, både i text ochy tal, än dagens älvdalska?
För att Älvdalska också har förändrats sedan medeltiden - ibland mer än genomsnittliga svenska dialekter, som i uttalet av vokaler.
@@tidsdjupet-mr5ud Fair enough. Mestadels en rolig observation för mig :)
Men tack för ett riktigt svar ändå ^^
Fuming that I can't speak swedish to understand this topic. Any chance of captions?
ruclips.net/video/64ZcmML8Zps/видео.htmlsi=pLkcqiQXE2zSMa1w
@@tidsdjupet-mr5udQuality
Det slog mig just att om man undantar att isländskan har många ord som i olika grad skiljer sig från våra, så finns stora likheter mellan Isländska och Gutemål/Gotländska i hur det talade språket låter.
Intonationen är lite lik.
Är det verkligen korrekt att uttala "w" som man gör i engelskan och inte som ett vanligt "v"? Har för mig att man i äldre svenska texter använde "w" men uttalade det som "v" och att vissa bokstäver föll bort i uttalet.
Exempel "Wermland", "hafwa", "hwad".
För mig låter det konstigt och inte en som en naturlig språkutveckling.
Förklara gärna hur du kommit fram till uttalet.
Uttal med halvvokaliskt /w/ finns kvar än idag på jylland och i dalarna, och halvvokaliskt uttal /w/ var även fortfarande vanligt vid konsonant "kvinna, hvad" en bra bit in på nysvensk tid. Uttal av gammalt -hv- med /w/ var också utbrett tills nyligen - däremot är troligen övergången w = v framför vokal som "vi" och "var" äldre, men det kan ha varit bilabialt ett tag också.
Det är väldigt osannolikt, nästan omöjligt att fornsvenska hade modernt uttal av ord som "kvinna" och "kvar", och eftersom w- har funnits kvar så länge runtom i norden långt efter fornspråklig tid är det svårmotiverat att uttala det labiodentalt så tidigt.
www.reddit.com/media?url=https%3A%2F%2Fi.redd.it%2Fstksf7ildeud1.png
Tack för förklaringen, men i det textexemplet du har i videon finns det inget vanligt "v" alls att jämföra ljudet med. Finns det textexempel där båda bokstäverna finns med så att man förstår att det ska vara två olika ljud?
Jag har jättesvårt att föreställa mig något annat än "v" där, det låter helt främmande och nästan utländskt.
Kan det vara så att bokstäverna kan uttalas annorlunda i olika sammanhang? T.ex þ och ð.
þ låter mer naturligt om man uttalar det som mer som "d" i vissa ord och bättre som "t" i andra. Jämför uttalet i "father" och "thorn".
Förlåt mig, jag kan väldigt lite om detta jämfört med dig men jag ville bara uttrycka hur jag upplevde hur texten lät så konstig för mig.
Tack för en bra kanal och intressanta videor!
@@svenskanal Bokstäverna v/u var samma bokstav fram till 1600-talet, och kunde stå för både vokal, konsonant eller halvvokal. Min stavning i videon är ett försök till normalsering, men i riktiga handskrifter var de samma tecken. Det är dock inte samma samma sak som själva språkljudet.
þ uttalades olka beroende på ställning i ordet, tonlöst i början av ord (thing) men tonande mellan vokaler och i ordslut (father). Ljudet försvann i svenska på 1400-talet.
Fornsvenska talades för 800 år sedan och det är klart att det låter främmande och utländskt, varför skulle det inte göra det?
Ännu en bänger