Hej! Super bra förklarat! En fråga angående anknytningsteori och omhändertagande av barn, hur skulle du säga att anknytningsteorin har påverkat hur vi ser och bör se på barnhem och fosterhem? Tacksam för svar. (Har ett arbete om detta i skolan inom kursen psykologi 2)
Tack så mycket och tack för frågan! Rent generellt så skulle jag säga att anknytningsteorin har påverkat på det sättet att vi är väldigt försiktiga till när det kommer att "ta" barn ifrån föräldrar/vårdnadshavare. Vi är allmänt försiktiga med detta, och det beror åtminstone delvis på upptäckterna i samband med anknytningsteorin. Vi vet att barn på barn- och fosterhem ofta utvecklar sociala och emotionella problem, och anknytningsteorin har förklaringar till just detta. Det finns liksom inte människor att få stark anknytning till. Personal på barn- och fosterhem kan ju ofta inte lägga lika mycket krut på barnen som vårdnadshavare kan (och vill), i och med att de har bara ett antal timmar de jobbar med barnen och ett liv vid sidan av jobbet. Det finns dock goda möjligheter med andra anknytningspersoner än just föräldrarna. De flesta barn är relativt motståndskraftiga och kan få trygg anknytning med andra personer under rätt omständigheter, även förstås om det finns utmaningar. Familjehemmet har några artiklar om just anknytning vid omplacering och liknande. Här är två exempel (det finns säkerligen flera dock): www.familjehemmet.se/artiklar/anknytning-maaste-faa-ta-tid/ www.familjehemmet.se/artiklar/anknytning-en-betydelsefull-faktor/ Lycka till med arbetet och kursen! :)
Hej! Super bra förklarat! En fråga angående anknytningsteori och omhändertagande av barn, hur skulle du säga att anknytningsteorin har påverkat hur vi ser och bör se på barnhem och fosterhem? Tacksam för svar. (Har ett arbete om detta i skolan inom kursen psykologi 2)
Tack så mycket och tack för frågan!
Rent generellt så skulle jag säga att anknytningsteorin har påverkat på det sättet att vi är väldigt försiktiga till när det kommer att "ta" barn ifrån föräldrar/vårdnadshavare. Vi är allmänt försiktiga med detta, och det beror åtminstone delvis på upptäckterna i samband med anknytningsteorin. Vi vet att barn på barn- och fosterhem ofta utvecklar sociala och emotionella problem, och anknytningsteorin har förklaringar till just detta. Det finns liksom inte människor att få stark anknytning till. Personal på barn- och fosterhem kan ju ofta inte lägga lika mycket krut på barnen som vårdnadshavare kan (och vill), i och med att de har bara ett antal timmar de jobbar med barnen och ett liv vid sidan av jobbet.
Det finns dock goda möjligheter med andra anknytningspersoner än just föräldrarna. De flesta barn är relativt motståndskraftiga och kan få trygg anknytning med andra personer under rätt omständigheter, även förstås om det finns utmaningar.
Familjehemmet har några artiklar om just anknytning vid omplacering och liknande. Här är två exempel (det finns säkerligen flera dock):
www.familjehemmet.se/artiklar/anknytning-maaste-faa-ta-tid/
www.familjehemmet.se/artiklar/anknytning-en-betydelsefull-faktor/
Lycka till med arbetet och kursen! :)