Sibelius: Säf, säf, susa, Op.36, No.4

Jean Sibelius (1865-1957)
Säf, säf, susa, Op.36, No.4
(Text: G. Fröding)
Amy Ní Fhearraigh, soprano
Niall Kinsella, piano
*****
Säf, säf, susa
Säf, säf, susa,
Våg, våg, slå,
I sägen mig hvar Ingalill
den unga månde gå?
Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
Det var när sista vår stod grön.
De voro henne gramse vid Östanålid,
Det tog hon sig så illa vid.
De voro henne gramse för gods och gull
Och för hennes unga kärleks skull.
De stucko en ögonsten med tagg,
De kastade smuts i en liljas dagg.
Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
Säf, säf, susa,
Våg, våg, slå!
Reed, reed rustle
Reed, reed, rustle,
Wave, wave, play,
You tell me where Ingalill,
The young one, may go?
She screamed like a wingbroken duck, when she sank in the lake,
It was, when the last Spring was green.
They spent their wrath on her at Östanlid.
For which she felt ill at ease.
They spent their wrath on her for goods and for gold
And for the sake of her young love.
They stuck a gemstone with a thorn,
They threw dirt in the dew of a lily.
So sing, sing a mournful song,
Ye sorrowful little waves,
Reed, reed, rustle,
Wave, wave, play!
English Translation © Maria Forsström