"Vilka underbara minnen"! Ramel i rutan från 1965 är det bästa underhållningsprogram som någonsin gjorts i svensk television! Och i regi av Tage Danielsson dessutom. Kan inte bli bättre!
Tiden då vem som helst inte kunde bli artist. Inga korta eller enkla texter att ha i skallen direkt, bara att komma ihåg dem vore en bragd. Otroligt expressiva uppträdanden.
Och vilken fantastisk "dekor" och ljussättning på den tiden. Mer behövdes inte, då artisterna alltid kom i främsta rummet! "Less is more"! Var finns den stora rundhorisonten i dag?
Jag kunde enkelt slänga upp min lätta nygifta hustru på axeln, och hon älskade den saken. Nästan lättare, eller i alla fall mjukare än en 50 kg tung snökedja i artilleriet. Att montera snökedjan av stål eller järn var litet svårare, men det ordane sig, för vi gick försikigt till väga i saken. Först fick vi lägga kedjat uppå hjulet, sedan sakta köra framåt, sedan succesivt binda kedjan bakom och spänna upp den. Bara att bära dem (75 kg) var en sak för en man. Terrängbilen hade bara kedjor som vägde 45 kg.
Fantastiskt härligt gung i denna låt
Tillägnar mej denna vackra🎉grattis sång på min födelsedag idag 7september 23 på 61årsdag 🎉 pia
Revykunst på sitt beste. Takk til PJJ og andre som tar vare på dette!
Härliga gunwer o Povel älskar den här sången mycke jag kramisar pia
Det är tråkigt att tänka på dessa människor nu, extremt gamla, eller döda. Se på henne, så extremt vacker.
Ramel i rutan 1965 måste vara det bästa lördagsunderhållning för svenska folket på den tiden!
Vår TV var svart-vit
❤ älskar denna sen jag var barn 1974
Vilken skönhet...
En av mina favoriter är det med Povel och gunwer tusen kramar till er kram pia
"Vilka underbara minnen"! Ramel i rutan från 1965 är det bästa underhållningsprogram som någonsin gjorts i svensk television! Och i regi av Tage Danielsson dessutom. Kan inte bli bättre!
det kan bli ofantligt mkt bättre
vilken extrem skönhet, man kunde slänga upp henne på axeln och hon skulle skrattat.
Tiden då vem som helst inte kunde bli artist. Inga korta eller enkla texter att ha i skallen direkt, bara att komma ihåg dem vore en bragd. Otroligt expressiva uppträdanden.
Och vilken fantastisk "dekor" och ljussättning på den tiden. Mer behövdes inte, då artisterna alltid kom i främsta rummet! "Less is more"!
Var finns den stora rundhorisonten i dag?
Unerbart att få uppleva detta igen!!
Min mamma hade också lösögonfransar som jag lekte med, till hennes stora förtret.
Alla Svenskar, Nordmän, Islendingur eller Färröingar borde skratta till denna visa.
Jag lekte med min mammas ögonfransförlängare förr. Hon blev arg på mig.
Underbart
Har blivit lite småkär i gunwer bergquist på senare år.
Det är svårt att tro att hon någonsin har förätit sig på glassen, med tanke på hennes smala kropp.
Jag kunde enkelt slänga upp min lätta nygifta hustru på axeln, och hon älskade den saken. Nästan lättare, eller i alla fall mjukare än en 50 kg tung snökedja i artilleriet. Att montera snökedjan av stål eller järn var litet svårare, men det ordane sig, för vi gick försikigt till väga i saken.
Först fick vi lägga kedjat uppå hjulet, sedan sakta köra framåt, sedan succesivt binda kedjan bakom och spänna upp den.
Bara att bära dem (75 kg) var en sak för en man.
Terrängbilen hade bara kedjor som vägde 45 kg.
Vad har det med den här videon att göra?
Det är ju Gene Austin!! Five foot two, eyes of blue
Nej
Jag är liten och små.
Det var havregryn och potatis, något litet ärtsoppa med fläsk, därför var hon smal och vacker.
Vacker sång och text kram pia
Kan man föreställa sig en vackrare kvinna i profil ? 1:45
Vilken skönhet hon var, den unga kvinnan med sitt distinkta märkliga utseende. Kanske skulle hon behövt äta lite mer dock. Balancen är svår.
En kvinna som är så lätt, så att skulle man blåsa på henne, hon skulle kanske fara omkull.
Hon måtte varit på den torra kosten. Vi andra åt bättre.
Kanske, men man får även betänka att McDonalds och liknande skräp ej fanns